Om möss och människor:
”Elakartade mutationer” bådar inte gott för Väst

Experiment på möss kan säga oss en hel del om människor. En vetenskaplig artikel bringar dystra nyheter beträffande den västerländska civilisationens framtid, där intelligensen avtar och själva det moderna samhället är på väg mot kollaps på grund av genetiska mutationer.

Av Lance Welton i översättning av AltRight.se
Publicerad på originalspråk 2017-10-24: VDARE.com


John B. Calhoun i sin ”musutopi”

Människor liknar möss: båda är starkt sociala flockdjur. Och experiment på möss kan säga oss en hel del om människors fysiska och sociala hälsa. Olyckligtvis bringar en aktuell artikel i Evolutionary Psychological Science dystra nyheter beträffande den västerländska civilisationens framtid. Genetiska mutationer ökar, intelligensen avtar och själva det moderna samhället är på väg mot kollaps.

Michael Woodley of Menie (uttrycket ”of Menie” är sedvänja bland skotska jordägande familjer) är en forskarassistent vid Center Leo Apostel for Interdisciplinary Studies vid Vrije-universitetet i Bryssel i Belgien, samt forskare vid Technische Universität i Chemnitz. Han är välkänd som intelligensforskare. Se hans intervju med Stefan Molyneaux här:

Woodleys studie Social epistasis Amplifies the Fitness Costs of Deleterious Mutations, Engendering Rapid Fitness Decline Among Modernized Populations från juni 2017 må ha en torr och vetenskaplig titel, men dess upptäckter är tämligen uppseendeväckande.

Det är en omtolkning av en mycket äldre studie av möss som gjordes av etologen (djurbeteendevetare) John B. Calhoun. Calhouns ytterligt spännande forskning – Death squared: The explosive growth and demise of a mouse population [Proceedings of the Royal Society of Medicine, januari 1973] – kartlade en muspopulations uppgång och fall under förhållanden där det inte förekom något naturligt urval. Woodley of Meines grupp menar att människor lever under samma förhållanden idag.

För två hundra år sedan var människor underkastade ett hårt naturligt urval. Människor som föddes med muterade gener, de som hade ett dåligt immunförsvar, blev helt enkelt inte tillräckligt gamla för att fortplanta sig. Fyrtio procent av oss dog innan vi nådde vuxen ålder. Detta har nu sjunkit till försumbara nivåer i industriländerna.

Utgående från detta försäkrar Woodley of Menie och hans grupp att Calhouns försök – som skapade en ”musutopi” – ger en god indikation på vad som kommer att hända oss.

Det utopiska muslandet

I Calhouns ”musutopi” på Marylands delstats­universitet fanns det inga rovdjur, inget dåligt väder, ingen möjlighet att fly och inga epidemier eftersom mössen var garanterat friska när de introducerades. Det fanns rikligt med utrymme. Det var med andra ord ett paradis för möss.

Experimentet började i juli 1968. Parallellerna till den industriella revolutionen är minst sagt kusliga. Precis som i fallet med den industriella revolutionen, som upplevde barnadödlighetens kollaps på grund av förbättrad läkarvetenskap och bättre livsbetingelser, skedde en enorm befolkningsexplosion. Antalen dubblerades var 55:e dag till dess att det fanns 620 möss.

Vid denna tidpunkt började populationstillväxten att avta, precis såsom skedde i västländer under det tidiga 1900-talet. Fördubblingen skedde därefter bara var 145:e dag. Och precis som i Västvärlden började Calhoun notera fler och fler äldre – och till och med senila – möss.

På den 315:e dagen började Calhoun märka intressanta beteendeförändringar hos mössen. Fler och fler hanar blev vad han kallade ”de vackra exemplaren”. Dessa icke reproduktionsdugliga hanar gjorde inga försök att slåss med varandra eller para sig med honor. De tillbringade helt enkelt sin tid med att tvätta varandra och att äta.

Honornas beteende blev däremot allt mer aggressivt: de började attackera hanarna, kasta ut sin avkomma ur boet allt för tidigt, attackera de yngre mössen, samt aktivt undvika sex.

På dag 600 låg fruktsamheten inte bara under reproduktionsnivån (såsom den gör nu i Västvärlden), utan inga nyfödda möss överlevde heller avvänjningstiden eftersom deras mödrar inte tog hand om dem tillräckligt.

Den sista befruktningen ägde rum på dag 920. Obduktioner av honor i åldrarna 334 dagar och äldre avslöjade att bara 18 % hade någonsin blivit dräktiga, medan vilda möss skulle ha haft åtminstone fem kullar vid den åldern. I maj 1973, 1720 dagar efter det att kolonin skapats, var alla mössen döda.

Antal möss som funktion av tid

Calhoun tillskrev denna kollaps konsekvenserna av överbefolkning. Men Woodley och hans grupp visade att kolonin inte på långa vägar var överbefolkad när populationstillväxten började avta. Woodley och hans grupp såg problemet som något mycket mer fundamentalt.

De gör gällande att alla hälsoproblem, både fysiska och mentala, hänger ihop. Det beror på att de alla återspeglar samma fenomen: det som gruppen kallar för ”hög mutationsbelastning”.

Betrakta till exempel autism. Det är definitivt ett resultat av muterade gener eftersom det är mer sannolikt att utvecklas ju äldre ens far är, vilket påvisar att det är ett resultat av defekt muterad sperma. Autism förknippas med alla möjliga övriga slags mentala och fysiska hälsoproblem.

Woodley of Menie-gruppen argumenterar vidare för att hjärnan är extremt känslig för mutation på grund av att den är oerhört invecklad. 84 % av vårt genom hänför sig till hjärnan. Det betyder att till och med ett litet antal mutationer kan ha en omfattande inverkan på beteendet. Effekten förstärks hos sociala djur som möss och människor, hos vilka beteenden lärs in och mutationer kan kollidera med sociala processer som medger att adaptivt beteende lärs ut på korrekt sätt.

Woodley of Menie kallar dessa för ”elakartade mutationer”. Och i takt med att bärarna växer i antal kan de förmå även icke-bärare att anpassa sig efter deras dysfunktionella beteende.

För att ta ett exempel så kan barnlösa kvinnor tänkas påverka andra kvinnor att inte skaffa barn. Mödrar blir utskämda som ”misslyckade individer” för att de inte inriktat sig på att göra karriär. Till och med icke-bärare av dysfunktionellt beteende påverkas.

Möss har med andra ord utvecklade nyckelinstinkter som gör att de överlever. I varje generation föds en del muterade möss – som saknar dessa instinkter. Men deras dysfunktionella instinkter – ingen önskan att föröka sig eller slåss, eller avsaknad av modersinstinkt – är ett resultat av mutation. De bär även andra mutationer, vilket leder till dåligt immunförsvar eller fysisk svaghet. Så de dör unga och för inte sina muterade gener vidare.

Men i Calhouns musexperiment överlevde dessa möss och fick ungar. Ungarna överlevde, och fler och fler mutationer ansamlades till dess att de potentiellt normala mössen utgjorde en liten minoritet som inte hade möjlighet att lära sig ett riktigt beteende eller hur man ska relatera till andra möss.

Och till sist var nästan alla möss mutanter. Resten var fullständigt missanpassade, och populationen dog ut.

Denna ”mutationsframkallade härdsmälta” pågår i Västvärlden. Författarna presenterar tydliga bevis för det: kraftiga ökningar av autism och genetiska defekter. Detta skulle kunna utvidgas till att omfatta förekomsten av ätstörningar, homosexualitet, sexuella identitetsproblem, samt önskan att inte skaffa barn.

”Elakartade mutationer” underminerar sådant som religion, som är föga mer än ett sätt att främja evolutionära imperativ. Exempelvis: varen fruktsamma och föröken eder, samarbeta med varandra, slå tillbaka inkräktarna.

Men nu har vi den liberala religionen, som i grund och botten är postmodernism med en vag religiös känsla. Den återspeglar det ökande antal människor vars instinkt är att förgöra sina egna genetiska intressen.

Människor har utvecklat instinkter. I det förgångna gällde att de med muterade gener som gjorde att de saknade dessa instinkter dog unga utan att föra vidare sina gener. Så är inte fallet numer. De fortlever in i vuxen ålder och för ofta vidare sina egna gener, men även om de inte gör det förändrar de ändå gruppens noggrant utvalda karaktär.

Vi lever, enkelt uttryckt, i ett samhälle som i allt högre grad är sammansatt av, och dominerat av, mutanter. Och de kan preliminärt identifieras genom det faktum att de förkastar beteendenormer och synsätt som utgjorde obestridda normer för bara några generationer sedan.

Men det finns en avgörande skillnad mellan musutopin och Västvärlden. Vi är vetenskapsmännen som upprätthåller vår egen utopi. Det finns en växande mängd bevis för att intelligensen avtar. Slutligen kommer vi inte att vara tillräckligt intelligenta för att upprätthålla utopin, och vi kommer att kollapsa tillbaka till förindustriella nivåer av naturligt urval.

Den rådande samhällsmodellen är, likt musutopin, på väg mot mot kollaps.

Frågan är om vi kan ändra det?

Och om vi inte kan det, vad kommer då att följa därefter?

LÄSARKOMMENTARER:


Ej redaktionellt material!
Kommentarerna är efterhandsmodererade, utom för gäster som vill kommentera utan konto. Du som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Personuppgiftslagen är tillämplig, och anonymitetsskyddet gäller inte då kommentaren bryter mot lagen och vi kan tvingas medverka vid brottsutredning. Även om det är du som är juridiskt ansvarig för dina kommentarer så har vi som tillhandahåller denna webbplats skyldighet att ta bort kommentarer som uppenbarligen utgör barnpornografi, hets mot folkgrupp, uppvigling, olaga våldsskildring eller innebär brott mot upphovsrätten. Vi förbehåller oss dessutom rätten att blockera obstruerande användare, och ta bort kommentarer som bryter mot lagen eller som vi bedömer vara trams, innehåller onödigtvis grovt språk, eller bara är allmänt irrelevant för artikeln i fråga.

Skriv helt enkelt sakligt och genomtänkt med ett vårdat språk så blir det inga problem. Om du ser en kommentar som borde raderas så kan du flagga den genom att klicka längst till höger vid kommentaren.