Ledarskapets fem nivåer

Fem ledarskapsnivåer, från lägsta till legendarisk personlighet, anpassade till vår kamp för vit nationalism

Av Patrick Le Brun i översättning av AltRight.se
Publicerad på originalspråk 2016-08-10: Counter-Currents Publishing


St. Ignatius av Loyola, krigarmystiker, andlig ledare och definitivt en nivå 5-ledare.

Denna artikel ger en överblick av ledarskaps­experten John C. Maxwells fem ledarskaps­nivåer utifrån hur dessa kan appliceras på vår kamp. De ursprungliga definitionerna och skiljelinjerna har anpassats för att passa en revolutionär struktur, då Maxwells ursprungliga teorier främst är applicerbara på företag och etablerade politiska strukturer.

Artikeln förklarar även varför det är avgörande att vi får fram en ledare som befinner sig på femte nivån för att främja våra strävanden. För dem som vill använda artikeln för personlig utveckling rekommenderar jag att ni läser igenom den en gång, och därefter läser om varje nivå och även tar del av det material som finns länkat i varje stycke. Låt mig gärna få veta om ni fann detta behjälpligt i kommentarerna nedan.

Introduktion

Allteftersom vår rörelse för att säkerställa ett vitt hemland långsamt avancerar bortom den digitala världen och in i den riktiga, kommer nya ledare att träda fram och de äldre problematiska ledarna att hamna i skuggan. Då vår rörelse röner små segrar är den långt ifrån någon lönsam sysselsättning, och det finns inget byte att dela efter varje mindre seger (till skillnad från efterdyningarna av politiska kampanjer och fackliga förhandlingar). Detta gör att det är svårt att skapa bestående grupper med tydligt definierade ansvars- och kontrollfunktioner. Det innebär att den framtida ledarskapskadern kommer att ha svårt att få professionell erfarenhet inom den vita nationalismen. Det innebär även, och det är ingen nyhet, att det är nästan omöjligt att utveckla:

  1. en enande Vision som de självständigt tänkande individerna i den mest intellektuellt mångfacetterade rasen i världen kan inspireras av,

och/eller:

  1. en Omfattande strategi som fungerar som ett ramverk som den disciplinerade kadern kommer att jobba inom, även när de som individer har skilda meningar om ledarens beslut.

Att utveckla samförstånd kring dessa avancerade begrepp, Vision och Omfattande strategi, är nödvändigt för att vi ska röra oss utanför de enklaste typer av strategiska kampanjer och inte dras ned av misstag och kontraproduktiva aktiviteter bland dem som hävdar sig vara en del av vår kamp.

Vi måste på allvar hålla utkik efter dem som är kvalificerade att leda på denna nivå, samt förstå vad denna ledarskapsnivå innebär. Vi letar inte efter en ”försynens utvalda”, en föreställning som hör till 1900-talets första hälft, och som vi gör bäst i att lämna i det förflutna då den är så främmande i vår egen tids paradigm. Vi måste även vara mogna nog att inse att den bäste ledaren inte är den som skriker högst om att vara ledare, utan snarare är det en person som måste knuffas fram av sina anhängare, liksom den romerska senaten bad Cincinnatus att lämna sina åkrar för att ikläda sig rollen som Roms diktator.

Med detta i åtanke vill jag uppmuntra samtliga läsare att stödja varje vit nationalistisk organisation som inte förknippas med en enskild karismatisk ledare och verka för att fostra fram olika sorters ledare.

John C. Maxwells fem ledarskapsnivåer

John C. Maxwell är en författare och föredragshållare som specialiserat sig på ledarskap, och han utvecklade en begreppsmässig struktur för att analysera styrkan i ens ledarskap inom en organisation. Det här är en bra utgångspunkt för att förstå var ledare befinner sig i sin egen utveckling tillsammans med den grupp som finns omkring dem.

Nedan följer en kort överblick av de fem nivåerna och hur dessa kan tillämpas på vår rörelse:

Nivå 1: Positionens ledarskap

Detta är vanligt 9-17-jobb där ingen hyser någon större entusiasm för sitt arbete. Den enda motivation som finns är rädslan för att bli avskedad, få sämre arbetsuppgifter, bli förbisedd vid löneförhöjning etc. Folk gör det de ska för att de måste. Medan detta existerar i Soros värld och inom Conservatism Inc., så finns inte detta för oss eller i någon annan nationalrevolutionär rörelse. Det är här som nästan varje företagsledare eller regeringschef börjar sin bana. Det enda sättet som personer från vår miljö kan få chansen att arbeta på denna nivå är genom entrism inom andra grupperingar som är mer välfinansierade och har bättre strukturer. Givetvis är denna nivå även öppen för många genom militären och företagsvärlden.

Nivå 2: Tillåtelse

Detta är den nivå där vänskap har uppstått och det finns en vilja att hjälpa till. De involverade personerna är villiga att arbeta lite extra för att hjälpa ledaren eftersom de tycker om honom. Sådana ledare är bättre på mänskliga relationer än nivå 1-ledare. Engagemanget är dock fortfarande svagt. Det är oftast här som ledarskapet börjar för vita nationalister (vilket är ett ganska svagt fundament). Alla kan emellertid förbättra sina förmågor på detta område. Jag har återkommande rekommenderat klassikern Hur du vinner vänner och påverkar din omgivning, en bok som är ovärderlig för den som vill stärka sitt ledarskap på nivå 2.

Därutöver finns det två Youtube-kanaler som kan vara till stor hjälp för den som vill utvecklas på det här området. Den första är Charisma on Demand, en kanal som inriktar sig specifikt på att analysera och tillämpa de egenskaper som utmärker en karismatisk ledare. Han ger även en god överblick över ledaregenskaper, styrkor och svagheter. Med tanke på att så många av de Counter-Currents-läsare jag har mött är av introvert personlighetstyp med hög nivå av idealism och stark personlig hederskodex, kan hans video Why the Starks will Always get Betrayed vara en bra början. Den andra starkt lärorika kanalen drivs av Vanessa Van Edwards. Hennes alster innehåller både råd för att analysera och tillämpa karismatiska vanor, samt hur man läser av människor. Trots att jag tillhör dem som är starkare inom ”street smarts”-området fann jag hennes råd om de fem ömsesidigt uteslutande sätt på vilka folk uttrycker och förväntar sig uppskattning särskilt användbara.

Karisma påminner mycket om sportsliga bedrifter: det finns de som är födda med talang, men alla, både de begåvade och de med bristande karisma, måste studera och träna för att briljera. Ledarskap och inflytande är i stort sett oskiljbara för John Maxwell. Att utveckla empati, lära sig att ta fram mål och söka små segrar, kommer att hålla moralen hos den aspirerande ledaren tillräckligt stark för att han ska fortsätta framåt, hjälpa den inre kärnan att hålla sig effektiv och enad, och det kommer att hjälpa ledaren att skapa möjligheterna att utvecklas till en nivå 3-ledare.

Nivå 3: Produktion

Marcus Lemonis (till höger) etablerar ett muntligt kontrakt med en jude i sin serie ”The Profit” på CNBC. … Se och häpna! Juden höll inte sin del av avtalet.

Nivå 3 handlar helt om att använda tidigare prestationer för att öka deltagandet vare sig det finns tidigare dokumenterade bedrifter eller inte. Relationerna kan vara varmare och mindre formella än på nivå 1, och medarbetarna tänker för första gången kollektivt. För att vara mer exakt så ansluter sig medarbetaren till arbetet genom inspiration för den större saken, men det är först med en nivå 3-ledare som han kommer att åsidosätta egna personliga avvikande preferenser tack vare att nivå 3-ledaren har en bevisad prestationshistorik. Medarbetaren kan känna sig säker på att redan innan ledaren börjar tala är varje plan noga genomtänkt, och organisationens/företagets/sakens mål går först, före ledarens egna personliga preferenser, samt att dessa mål är möjliga att uppnå.

Interims-vd:n är det bästa exemplet på en ledare som verkar helt inom ramen för nivå 3. Vi vita nationalister har ingen större institution där vi kan hämta personer som utmärkt sig. Istället behöver vi nivå 3-ledare som bevisat sig själva i mer professionella miljöer (inte så svårt jämfört med den vita nationalismens institutioner) och vars förmågor kan användas för vår sak.

Interims-vd:arna har bevisat sin duglighet i tidigare situationer med andra företag. De går in i nya företag som befinner sig på nedgång. Trots den nedåtgående utvecklingen är oftast arbetarna och delägarna ovilliga att anamma de förändringar som krävs för att företaget ska överleva. Denna dynamik kan påträffas i vilken grupp som helst som står inför mislyckande, oavsett om det är ett företag, en välgörenhetsorganisation eller en familj. Prövningen för interims-vd:n är inte bara att veta vad som måste göras eller kunna genomföra det; han måste även vinna stöd hos arbetarna och delägarna för att de nödvändiga förändringarna ska kunna ske.

Även om interims-vd:n också utövar ledarskap på nivå 1 (och ofta börjar sin tjänst med att avskeda ett flertal äldre chefer), så är det inte tillräckligt för att få ett företag på rätt köl. Faktum är att majoriteten av de dalande företagen redan har fallit tillbaka i en organisationsstruktur på nivå 1 när interims-vd:n dyker upp, eftersom moralen är väldigt låg och de erfarna medarbetarna överger skutan. Interims-vd:n kan inte plötsligt komma till ett företag där moralen är låg och ändra på allting bara genom att bli omtyckt. Det skulle vara ett nivå 2-ledarskap, och det räcker inte. Framgång bygger på att en stor del av de äldre cheferna, mellancheferna och arbetarna accepterar det nya tillvägagångssättet och åsidosätter det egodrivna motståndet. Trots att företaget förfaller ser de flesta anställda sig som experter på sitt jobb och tycker inte om att någon annan kommer och talar om för dem hur det ska skötas.

För att få ett grepp om hur denna sorts ledarskap fungerar, kan jag rekommendera The Profit, en dokusåpa på CNBC som följer Marcus Limonis när han investerar i företag på nedgång under förutsättning att de accepterar de förändringar han föreslår. Han använder de tre p:na, ”people, product, profit” [”personal, produkt, profit”] för att hantera företagens problem. De två första säsongerna är antagligen de bästa att följa. Det blir väldigt tydligt att han inte bara kan vifta med pengar för att köpa samtycke. En del av företagens ägare kan inte ledas ur det hål de grävt ned sig själva i på grund av deras ego-problem; deras företag är dömda, och Limonis misslyckades med att agera som en nivå 3-ledare i dessa avsnitt. I andra avsnitt vinner han förtroende hos de rådande ägarna, vilka därefter utvecklar en mycket mer lönsam verksamhet.

Som ni kan se är dessa nivåer inte motsvarande licenser eller diplom. Ingen kan prestera på en högre nivå en dag och sedan återskapa den dynamiken i varje framtida situation. För att ett nivå 3-ledarskap ska vara effektivt är det inte de tidigare framgångarna som är nyckeln, utan det är den inspiration eller bristen på sådan från denna meritlista som utgör nyckeln. Som vi vita nationalister väl vet har de flesta människors åsikter och attityder inget att göra med objektiv fakta. Ledarskap är, oavsett vad 1800-talets heroiska ledarporträtt antyder, inte ett individuellt fenomen utan ett gruppfenomen.

Nivå 4: Människoutveckling

Låt inte propagandan lura dig. Ledarskap är inte ett individuellt fenomen. Ledarskap är ett gruppfenomen. Det är inte en förgången slutsats: ledaren inspirerar, men endast följarna verkställer.

Denna nivå är även känd som reproduktionsnivån. Det finns två utmärkande drag på denna nivå – tillhandahålla bastjänster för anhängare och forma nya ledare. Nås inte nivå 4 kommer inte ledaren att lämna något arv efter sig, och institutionen kommer att vara byggd på kvicksand. När en framgångsrik vd lämnar sin tjänst och företagets aktier faller, beror det på en osäkerhet huruvida han var en nivå 3- eller nivå 4-ledare, varvid marknaden utgår från att han var den förra.

En stor ledare kommer slutligen att lyfta upp sina närmaste män till de nivåer som nämnts ovan. En nivå 4-ledare ger fortfarande order och fattar beslut, men han vägleder nu sina närmaste män. Kom ihåg att nivåerna är i huvudsak typer av förhållanden mellan ledare och anhängare. I en stor och komplex organisation kan en ledare nå nivå 4 med många individer som befinner sig på olika nivåer; en del av organisationens medlemmar kommer emellertid att fortsätta agera utifrån en rädsla för att få sparken, vilket innebär att ledaren fortfarande bara är på nivå 1 med just den personen. Det kommer även att finnas anhängare som befinner sig på de mellanliggande nivåerna med ledaren. När förhållandet mellan ledare och anhängare främst bygger på lojalitet, har nivå 4 uppnåtts. Detta är starkare än de band som byggts på respekt och gillande. Majoriteten av nivå 4-ledarens anhängare kommer inte att på egen hand inta ledarpositioner. Deras förhållande till en nivå 4-ledare är starkare än något av de tidigare förhållandena som beskrivits, eftersom de upplever att de har tjänat personligen på förhållandet med denna person.

Den bästa måttstocken för ett nivå 4-ledarskap i en politisk eller religiös organisation visar sig när dess grundare avlider eller lämnar sin post. Utifrån denna måttstock kan det konstateras att få vita nationalistiska organisationer uppnått denna nivå. The National Alliance och The National Renaissance Party i Förenta staterna, och BNP i Storbritannien, är bara ett fåtal av de organisationer i vår miljö som fallit samman efter att deras grundare dött eller lämnat organisationen.[1]

När Bruno Megret tog med sig flera mellanchefer ur Front National (FN) för att bilda Mouvement National Républicain (MNR), var det i protest mot Jean-Marie Le Pens vägran att låta både FN och sig själv stiga till nivå 4, både som organisation och ledare. Jag är ingen expert på den amerikanska vita nationalismens ledarskap innan tiden för babyboomen, men betraktat på avstånd var både Revilo Oliver och Willis Carto förmögna till nivå 4-ledarskap, ibland trots sig själva. Willis Carto, som gick bort förra året, höll igång ända upp i 80-årsåldern. Han är ett utmärkt exempel på ett effektivt ”administrativt ledarskap” till skillnad från ”karismatiskt ledarskap”. Jag tror att Willis Cartos prestationer som nivå 4-ledare kommer att bära frukt i form av Barnes Reviews och American Free Press framtida fortlevnad.

Borgmästare Daley från Chicago byggde upp sitt politiska maskineri och ledde Chicago i decennier genom nivå 4-ledarskap.

Till skillnad från John Maxwells barntillåtna, republikansk-evangeliska värld, så är den bild av en nivå 4-ledare, som jag föreställer mig, den av storstadens politiska ledare. Denna politiska ledares roll beskrivs i Fascism: American Style.

För att få en känsla för kostnaden av ett sådant ledarskap (och ju högre man önskar stiga, desto större uppoffringar krävs) och den personlighet som krävs, kan jag rekommendera Harold Washingtons bedömning av Richard Daley.

Borgmästare Daley och andra ”maskinchefer” är inga perfekta nivå 4-ledare på grund av att de inte vill föra sina anhängare till samma nivå, utan snarare vill hålla fast vid sin position ända tills de dör med stövlarna på eller lämnar över till en son. Trots att de ofta förlitar sig på en hårdkokt taktik gentemot det politiska ledarskapets högre skikt i staden, måste de tjäna snarare än härska för att behålla sin makt. Daley var definitivt inte någon nivå 5-ledare. Om etniskt vita ”maskinpolitiker” kommer tillbaka med kraft, eller om en tredje generation Daleys siktar på att bli borgmästare, så kommer inte deras anhängare att demonstrera på gatorna med porträtt av den ursprunglige borgmästare Daley. Så vad utmärker då ett nivå 5-ledarskap?

Nivå 5: Legendarisk personlighet

Detta skulle kunna kallas för legendariskt ledarskap då det är både minnesvärt och väldigt sällsynt. Detta är den sorts person vars persona sammansmälter med hans livsgärning. Denna sortens ledare reser sig ovan det personliga. Den femte nivån är för mig väldigt intressant på grund av dess betydelse för att skapa en revolutionär rörelse. Min ribba för en nivå 5-ledare är högre än för Maxwell, så det som står nedan överensstämmer inte helt med hans tankar i ämnet. Men han skulle hålla med om att beviset för ett nivå 5-ledarskap ligger i anhängarnas handlingar och inte i ledarens karisma.

Det finns otaliga falska exempel genom historien. Det finns många karismatiska ledare över hela det politiska spektrumet som lurat miljontals anhängare. Tittar man på den enklaste definitionen, så kan de visserligen räknas som nivå 5-ledare därför att ”folk följer dem på grund av vilka de är och vad de representerar.” Maxwell svarar indirekt på denna kniviga fråga genom att säga att det inte går att vara en nivå 5-ledare utan att bemästra de föregående nivåerna.

En sann nivå 5-ledare är, enligt Jim Collins i Harvard Business Review, framträdande i ”sin otroliga ödmjukhet som paradoxalt blandas med hans otroligt starka vilja.” Vid en djupare genomgång av egenskaperna hos en nivå 5-ledare kommer han fram till denna lista:

  1. De är självsäkra nog att förbereda sina efterträdare på framgång.
  2. De är ödmjuka och blygsamma.
  3. De har en ”orubblig beslutsamhet”.
  4. De utstrålar en ”hantverkarmässig arbetsamhet – mer ploghäst än showhäst.”
  5. De ger andra äran för framgångar och tar fullt ansvar för motgångar. De ”tillskriver större delen av sin framgång ’tur’ snarare än personlig storhet.”

Ett nivå 5-ledarskap kan bli bekräftat under de mest dramatiska omständigheter. En sådan händelse inträffade för två år sedan i Irak. ISIS hade erövrat Mosul, intagit Fallujah utan större svårigheter tack vare sina många anhängare. Efter år av tystnad och självpåtagen husarrest (som följde på flera års husarrest på Saddam Husseins order) utfärdade Ayatollah Ali al-Sistani en fatwa, i vilken han bad shiamuslimer att ansluta sig till miliser för att stoppa ISIS och beskydda ett Irak där shia och sunni kunde leva tillsammans. Över 30 000 man anslöt sig till miliserna under en enda helg. Det kan jämföras med den yngre klerken Muqtada al-Sadr som på två år samlade mellan 10 000 och 60 000 man till shiastyrkorna under inbördeskriget. Sistani hade bidat sin tid, förstärkt den religiösa hängivenheten och identiteten bland sina anhängare samtidigt som han höll tyst i politiska frågor.

De första fem minuterna av denna Journeyman Pictures-dokumentär som spelades in under det sekteristiska inbördeskriget i Irak ger en god synopsis över Sistanis roll i shiasamhället och hans ledarstil.

I svallvågorna av Sistanis fatwa mot ISIS, bad han även shiamuslimer i utlandet att inte komma till Irak för att delta i striderna. Senare uttalade han också att de som dog i strid för Syriens president Assad inte var martyrer. Nedan finns en länk till en video där en shiamuslimsk klerk i Kanada diskuterar Sistani och hans fatwa. Det är som om talaren dissekerat de ovan listade egenskaperna hos en nivå 5-ledare för att beskriva Sistani. De första fyra minuterna är tillräckligt för att få fram poängen: https://www.youtube.com/watch?v=yTKUvl01lA0.

Sistani, oavsett om han skulle använda det uttrycket eller inte, hade utvecklat en Omfattande strategi för sina anhängare genom denna fatwa och de senare förtydligandena. En Omfattande strategi är ett ramverk inom vilket alla handlingar i en kamp kan äga rum. Detta sker efter år av tillhandahållande av en enande Vision och en levande demonstration av hans värderingar. När det kommer till större rörelser, har ingen annan än nivå 5-ledare förmågan att propagera för en Vision och Omfattande strategi.

Betydelsen av Vision och Omfattande strategi för att bygga rörelser

I del tre av min serie The Color Revolution Cookbook finns en beskrivning av Vision, Omfattande strategi, Mål, Strategiska kampanjer och Taktik. I min egen aktivism inom den vita nationalismen och andra frågor, har jag stakat ut strategier och taktik för aktivistgrupper. Jag har däremot inte haft kvalifikationerna att staka ut en Vision eller Omfattande strategi, och jag tror att vi verkligen är i desperat behov av att utveckla sådana. Kvalifikationerna, liksom ledarskap, hänger inte på a priori-tänkande. Man är bara kvalificerad för detta om det finns inspirerade och disciplinerade anhängare som är redo att jobba hårt och göra uppoffringar (även om det gäller små sådana) under flera år för att förverkliga Visionen. Jag skulle inte vilja jämföra mig med Charles Maurras, men inte ens Charles Maurras skulle ha kunnat bli ledare i Frankrike efter det att landet kapitulerat för Tredje Riket. Den rollen tillföll marskalk Pétain. Pétain var inte involverad i de finkorniga aspekterna av att styra, inte heller var han någon intellektuell arkitekt bakom en nationell revolution, vilket Maurras var. Pétain lade fram Visionen och Omfattande strategin. Hans värdighet, hjältemod, och tjänstgöring utgjorde fundamentet för den inspiration som motiverade hans underordnade och stärkte legitimiteten i hans styre.

Det är upp till dem av oss som förstår detta behov att söka efter rätt person för jobbet, ge vårt stöd och uppmuntra andra att också ge sitt stöd. Då det inte finns någon nivå 5-ledare inom vår rörelse kan vi börja vårt sökande bland dem som har bemästrat nivå 2, 3 och 4.

Låt oss inse en del hårda fakta beträffande potentiella ledare. Det finns ingen aktiv eller pensionerad general, eller några andra högre officerare, som offentligt företräder vit nationalism i Nordamerika. Det finns ingen påve, ingen biskop (i SSPX eller annorstädes), ingen patriark inom den ortodoxa tron, ingen guru som har någon större erfarenhet av ledarskap, mental stabilitet, fysiskt mod eller mer än ett dussintal anhängare och som dessutom öppet stödjer raslig nationalism.

De Charles Maurras av vår tid i Förenta staterna har uppvisat fysiskt mod och engagemang, och vi måste alla ge dem stöd och tacksamhet, samt uppmuntra dem att fortsätta sitt arbete. Detta kan innebära donationer för att Counter-Currents ska kunna fortsätta att drivas, likväl som andra aktiva grupper och individer som skapar utrymme för framtida ledare och deras framtida underordnade att utveckla sina förmågor. De karismatiska personer som lyfter fram sig själva som ”försynens utvalda” och som inte ger utrymme åt sina anhängare att utvecklas ska förkastas och ignoreras. Det är ett nödvändigt steg innan vi kan lyfta fram vår egen Pétain eller Sistani till frontlinjen och tillhandahålla det ledarskap, den Vision och Omfattande strategi som vi lider allvarlig brist på.

Fotnoter

[1]    Nick Griffin grundade inte BNP, men han var den ledande personlighet som satte starkast prägel på organisationen.

LÄSARKOMMENTARER:


Ej redaktionellt material!
Kommentarerna är efterhandsmodererade, utom för gäster som vill kommentera utan konto. Du som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Personuppgiftslagen är tillämplig, och anonymitetsskyddet gäller inte då kommentaren bryter mot lagen och vi kan tvingas medverka vid brottsutredning. Även om det är du som är juridiskt ansvarig för dina kommentarer så har vi som tillhandahåller denna webbplats skyldighet att ta bort kommentarer som uppenbarligen utgör barnpornografi, hets mot folkgrupp, uppvigling, olaga våldsskildring eller innebär brott mot upphovsrätten. Vi förbehåller oss dessutom rätten att blockera obstruerande användare, och ta bort kommentarer som bryter mot lagen eller som vi bedömer vara trams, innehåller onödigtvis grovt språk, eller bara är allmänt irrelevant för artikeln i fråga.

Skriv helt enkelt sakligt och genomtänkt med ett vårdat språk så blir det inga problem. Om du ser en kommentar som borde raderas så kan du flagga den genom att klicka längst till höger vid kommentaren.